Bea - ungmamma & mycket mer .

Visst saknar jag Svensson livet lite grann ni vet Mamma, pappa och barn. Någon att dela lyckan med, alla motgångar, kärlek, vänskap och livet. Men det finns ingenting jag ångrar eller som tynger mitt liv. Jag är ensamstående mamma , vart det i 5 år och jag har klarat det hittills så varför inte klara det i 15 år till.

 

Hur mitt liv såg ut innan Wiggo är väl ingenting jag direkt är stolt över eller inte heller vill gå tillbaka till. En fjortis i sina bästa dagar, dålig i skolan , vännerna gick före familjen. Yes, you name it. Ingenting jag saknar eller ens vill tänka tillbaka på. Jag är glad för det liv jag lever nu. Blev ung mamma i 17 års åldern, hade väldigt många snea blickar , elaka kommentarer. Men jag klarade mig igenom det , visst fanns det kvällar jag bara satt och grät tänkte   " vad i helvete har jag gett mig in på ? "  men jag kämpade precis som vilken mamma som helst skulle göra för sitt barn. Jag klarade av gymnasiet , jag tog stundenten , fick betyg och en undersköterskeutbildning trots ett år av mammaledighet. Vi unga mammor är starkare än vad vi tror.

 

Jag trotsar mot min vilja ibland och kan tänka på hur mitt liv hade sett ut utan Wiggo. Jag tror ärligt talat att jag hade gått ut med skit betyg, aldrig växt upp och även levt ett hell yeah party liv. Jag tror inte att jag skulle ha det jobb jag jobbar idag. Kan inte förstå att jag lyckats att få ett fastjobb och jobba med det jag verkligen vill jobba med, människor.  Tror att jag fortfarande skulle ha bott hemma hos mamma och pappa, inte ha ett ansvar. Nej, ett meningslöst liv skulle jag se det som om jag tänker så. Nu har jag en mening med livet, jag har inget val än att fortsätta kämpa och jag skulle aldrig kunna byta ut det liv jag lever nu.