Börjar kanske se lite ljusare ut för mig eller man kan alltid hoppas.
Armen min lever sitt egna liv, vaknar med denna hemska smärta varje morgon tokig blir jag och envis är jag för att jag inte pallrar mig iväg till doktorn. Får skylla mig själv!
Man går inte til doktorn förrän man är halvt död har jag märkt. Iofs har man ju fri kort, gud va hemskt!
Blev lite ändrade planer ikväll men det gick ju det med. Ska väl snart hoppa ner i säng!